30. jan, 2012

30 januari

INKALLNING

 

Idag har vi varit ute i det fina vädret och övat inkallning.. vi har en fin åkerplätt nedanför vårat hus där det  (nästan) aldrig kommer några människor.. perfekt.

Mira börjar.. hon springer raka vägen hem och gnyr vid ytterdörren..

(Hon är nämligen skendräktig och har nyss fött en grön plastgroda som hon verkligen värnar om)

jaja.. tänkte jag, vad hade jag väntat mej. jag får skylla mej själv.

Men nu när vi ändå är här ute så låter jag henne hållas och fortsätter träningen med Isor.

Han är jätteduktig, kommmer snabbare och snabbare på inkallning och sätter sej framför mej. 

Vi har dock inte lagt in några störningsmoment än men jag tänker att Isor är så duktig nu så det kanske är dags snart... 🤭

Då kommer det en person i vit jacka ut ur skogen. Isor skäller som en galning och springer mot personen, Mira hör naturligtvis detta och rusar från huset, genom skogen och ner på åkern mot den stackars människan som nu står helt stilla. 🤔

Hundarna stannar ca 30 m ifrån och skäller ut människan, jag ropar och ropar. börjar springa åt andra hållet och ropa.

Inte förren människan vänder om och går in i skogen igen kommer de till mej.

Jag berömmer dem såklart  jättemycket för att de kommit och kopplar dem och går hem.

Nu sitter jag här i förhoppningar om att den vita jackan kommer gåendes så jag åtminståne kan se vem det är och be om ursäkt.

Hoppas innerligt att jag inte skrämt vettet ur människan ifall hon/han var hundrädd, jag har iallafall lärt mej en läxa.

Tänker på vad som skulle kunna ha hänt om hon fortsatt gå frammåt och kanske hade en stor arg hund med sej.😥

Mina hundar tycker säkerligen att de gjorde en heroisk insats idag som lyckades skrämma bort den främmande människan.👎