ETT SVENSKT KULTUR ARV

 

PIGG, FRISK OCH SUND - DANSK-SVENSK GÅRDSHUND



Tillsammans med Gotlandsstövaren tillhör gårdshunden Sveriges mest genuina ”lantraser” bland hundar.

Med lantras menar man att rasen är gammal, anpassad till sin levnadsmiljö och opåverkad av intensiv avel och inkorsningar.


Ingen vet egentligen hur gammal rasen är, vissa hävdar att den stammar ända från vikingatiden, medan andra talar om hundratals år.

Målningar från före 1800 visar att gårdshunden var en mycket populär sällskapshund.

Den har främst hållt till i södra sverige och danmark men har även spridits till andra länder runt östersjön.

1987 godkändes rasen av kennelklubben och fick då sitt namn. 2011 godkändes den av FCI.

Dansk-svensk gårdshund.

Före det har det kallats skånsk terrier, råttehund, skrabba och musahund.

Gårdshundarna kan skilja sej i utseende från varanndra. eftersom de länge avlats  för sin arbetsförmåga (utställning först under senare år)

Liten och kompakt i formatet , nästan kvadratisk.
Med ett trekantigt huvud.
Färgen skall vara vit i grunden och med olika fläckar.
Finns som ljusbrun, mörkbrun gul,röd,svart

Som Gårdshund har den haft många olika uppgifter.

Dels vakta gården, jaga skade djur - möss och sork.  Jaga bort främmande djur, valla, och följa med på grytjakt.

Men främst har den varit till som sängvärmare och sällskap.


Till jakt är det främst korttidsdrev efter hare och rådjur som lämpar sej.
Auktionsradien är ganska låg -upp till 1 km

Det är en självständig hund som gärna  jagar på egen tass!
Den skäller och varnar när det kommer folk.
I mer eller mindre fattning. 
Vissa jagar mer och andra vaktar mer.

Viktigt med Inkallningsträning och att sätta  gränser så att den kan vara lös så mycket som möjligt på gården.

Rasen beskrivs som pigg och alert. Intelligent, vänlig och lättlärd.

Något reserverad mot främlingar i början. Även reserverad mot andra hundar.

Går bra ihop med andra djur och barn den känner.

(Man skall aldrig lämna små barn och hundar tillsammans utan uppsyn)


Gårdshunden vill alltid vara med!

Det är inte en ras som gillar att vara ensam, max 3-4 timmar per dag.


Gårdshunden har stort behov av närkontakt, kel och ligga under täcket.


Man bör träna mycket kontakt och sammarbetsövningar med hunden eftersom den är ganska självständig.
Man bör öva ensamhetsträning och mycket miljöträning.
Samt många hundmöten och möte med främlingar för att den inte ska bli alltför reserverad.

För att må bra behöver den en riktigt lång promenad på dagen, ca 1,5h samt flera korta rastningar.
Lägg där till mycket vardags -huvudträning, ex spårning, sök, konster, lydnad, agility eller lek.

Alla behöver känna att de har en uppgift och är behövda , även vi eller hur..!?  


Kul att veta

År 2008 fanns det 5500 gårdshundar i sverige.

Den nordligaste gårdshunden som vi känner till bor i jukkasjärvi

Rasens första agilitychampion blev godkänd 2004

Rasens första lydnadschampion blev godkäng 2005

Rasens första viltspårschampion blev godkänd 2004

Den älsta gårdshunden vi känner till blev 19 år den 20 feb 2009 och heter  Vitas mini ida.

En gårdshund har blivit godkänd som räddningshund

Man kan se helvita gårdshundar på gamla vykort

Största valpkullen vi känner till av gårdshund blev 12 st (2008)

En kändis som äger dansk-svensk gårdshund är Magnus Carlsson från Alkazar

Det finns 60 kennlar som föder upp gårdshundar (2008)

År 1987 registrerades 30 nya valpar/ År 2010 registrerades 770 nya valpar.

HÄLSA / SJUKDOMAR

Den dansk svenska gårdshunden är en mycket frisk och sund ras men det är viktigt att känna till och motverka spridning av de få sjukdomar som ändå uppstått


Höftledsdysplasi ( HD )
Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden) är en relativt vanlig åkomma hos framför allt våra storvuxna hundraser.
Det är en ärftlig skada på höfterna som hunden kan ha mer eller mindre problem med.
Nyligen kom det nya regler att alla dansksvenska gårdshundar som ska gå i avel måste röntgas.
Avel bör bara ske med hundar som är friröntgade från hd. alltså har A eller B på höfterna. De som har C, D eller E bör alltså inte förekomma i avel. Man bör även vara uppmärksam på nära släktingar och kullsyskon så att även de har bra hd status.
Men det är ofta man inte hittar HD uppgifter längre tillbaka i stamtavlorna då detta är relativt nytt.
Om man hd röntgar så sänds det automatiskt in till skk och alla kan läsa det på  www.skk.se  hunddata.

Numera kartlägger man genetiskt gårdshundens hälsa och den har visat att det förekommer en höftskada som heter     Leg perthes (LP).
Det betyder (nedbrytning av benvävnad i lårbenshuvudet som deformeras.)
Det är en plågsam sjukdom och drabbar unga hundar.
Lårbenshuvudet kan opereras bort men medför en klart försvagad höftled.
Fram tills 2008 finns 25 fall av leg perthes registrerade på dansk svensk gårdshund. och tyvärr medför det en rad av avelshundar som blivit anlagsbärare.
Dessa bör man vara uppmärksam över och inte avla på. dock förekommer de mer eller mindre i alla stamtavlor.

Man har även upptäkt fall av      Patella luxation 
(knäskålarna är för grunda och knät hoppar ur led. finns i 3 olika grader.)


PRA - en ärftlig sjukdom.fortskridande förtvining av näthinnan som orsakar blindhet på hunden.
Idag finns bara ett fall registrerat av dansk svensk gårdshund. -Frida år 2006.
Hon är avkomma till kilhult´s nippertippa och agerhönans kobberorm Hov se halen.
De hundar som är anlagsbärare får en varningstreangel brevid sej där på skk hunddata .
Dessa varningstreanglar ska man försöka ha så få som möjligt när man väljer hane eller tik för avel. vilket inte alltid är så lätt.

Innan sjukdomen upptäcktes så har de fått många valpar som också de fått valpar osv.
Idag finns nästan 300 hundar som är släkt i rakt nedstigande led.

Som sagt är gårdshunden en av de friskaste raser vi har!
Genom att sprida den här informationen så hoppas jag att vi alla hjälps åt för att bevara det så.
 

Rasstandard
 


ORGINALSTANDARD 1998-05-28 

SKK:s STANDARDKOMMITTE 1998-09-08

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Danmark/Sverige

ANVÄNDNINGS-OMRÅDE:  Gårdshund och sällskapshund

NKU-KLASSIFIKATION: Grupp 2

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 1:1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk/svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap.

HELHETSINTRYCK: Rasen ska vara liten, kompakt och svagt rektangulär. Den är exteriört sent färdigutvecklad. 

VIKTIGA MÅTT-FÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 9:10. Förhållandet mellan bröstdjup och benhöjd t.o.m. armbågen skall vara 1:1.    

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen är alert, livlig och uppmärksam. 

HUVUD: Huvudet skall vara trekantigt och förhållandevis litet. 

Skallparti: Skallpartiet ska vara tämligen brett och svagt välvt. 

Stop: Stopet skall vara väl markerat. 

Nostryffel: Nostryffelns färg ska harmoniera med pälsfärgen. 

Nosparti: Nospartiet skall vara väl utfyllt, bli gradvis smalare mot nostryffeln, och får inte ge ett spetsigt eller snipigt intryck. Det skall vara något kortare än skallen. Nosryggen skall vara rak. 

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna, välutvecklade framtänder. Tångbett tolereras. 

Kinder: Kinderna skall vara markerade men utan överdrift.  

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, svagt rundade och, varken djupt liggande eller utstående. De skall vara mörka hos hundar med svarta fläckar. Något ljusare ögon är tillåtna hos hundar med gula eller leverbruna fläckar. Uttrycket skall vara uppmärksamt och vänligt.

Öron: Öronen skall vara medelstora. Rosenöron eller framvikta öron. Vid framåtvikta öron skall öronspetsarna ligga an mot kinderna. I båda fallen skall örat vara vikt i höjd med eller endast något över skallens plan. 

HALS: Halsen skall vara medellång och kraftig med lätt böjd nacklinje. Inget löst halsskinn. 

KROPP: Kroppen skall vara kompakt och substansfull.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett och svagt välvt. 

Kors: Korset skall vara svagt rundat. 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara lång, djup och rymlig med mycket väl välvda revben. Förbröstet skall vara markerat. 

Underlinje: Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen. 

SVANS: Svansen skall inte vara för högt ansatt. Den kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans. Svansen skall bäras rak, svagt böjd eller i en öppen båge. 

EXTREMITETER: 

FRAMSTÄLL: Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Fronten skall vara något bredare än bröstkorgen.  

Skulderblad: Skulderbladen skall vara normalt tillbakalagda. 

Överarm: Överarmen skall vara normalt vinklad mot skulderbladet. 

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och spänstig. 

Framtassar: Framtassarna skall vara små, ovala och nästan slutna. 

BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara välvinklade i knä- och hasled, parallella och väl muskelfyllda. 

Lår: Låren skall vara tämligen breda. 
 
Baktassar: Baktassar som framtassar.  

RÖRELSER: Rörelserna skall vara parallella och fria. 

PÄLS:  

Pälsstruktur: Pälsen skall vara hård, kort och slät. 

Färg: Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet. 

STORLEK/VIKT: 

Mankhöjd: Hanhund 34 - 37 cm 
                 Tik 32 - 35 cm
                 Tillåten avvikelse + / - 2 cm

FEL:Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. 

- rasen får inte ge ett elegant intryck 
- trång front
- lågställd
- grund bröstkorg
- flat eller kort bröstkorg
- brant kors
- ståndöron
- för lång hals 
- ringlad svans, svans buren tätt på ryggen

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.  

TESTIKLAR:Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.








Hos rasklubben för den dansk-svenska gårdshunden finns mycket bra information att läsa.

gå in på  http://www.gardshund.com